Mothr nr 3 - Sommar 2022

Hon tror att den långa kampen för ett barn har påverkat hennes syn på moderskapet. –När jag var ofrivilligt barnlös så längtade jag efter bråkiga kvällar, vakna nätter, bajsblöjor, skrik och allt det som många andra skrev om på ett negativt sätt, vilket jag såklart också förstår att det kan vara. Så när Alfred väl kom till oss så kändes ingenting jobbigt. Nog för att han sov hela nätter och nästan hela dagarna också i början, men när det var jobbigt så var det ändå inte jobbigt, säger hon. Att påbörja samma känslomässiga IVF- resa igen för att kunna få ett syskon till Alfred, kom med blandade känslor. –Jag hade gärna gjort en behandling tidigare, men det gick inte, eftersom jag nattammade alfred tills han var ett och ett halvt år. Jag försökte att inte stressa över den biten, för Alfred var inte alls redo att sluta amma och jag ville ge honom tid. Jag visste inte heller ifall det var sista gången som jag skulle få amma, så jag försökte verkligen njuta av det även fast det gav mig mycket dubbla känslor vissa kvällar. Jag ville fortsätta amma mitt barn, samtidigt som jag så gärna ville försöka få ett syskon till honom. Men att vi skulle få göra IVF igen, det förstod både jag och min man ganska tidigt. "Jag längtade efter vakna nätter, bajsblöjor och skrik"

mothr

11

Powered by